Från optimist, till realist, till pesimist...

Lever imperfekt i presens?

Back in the days var varje dag fantastisk... Man skulle göra så mycket coolt från morgon till kväll...
Sedan blev dagarna helt ok... Man satte upp relistiska "planer" för hur mycket kul man kunde hitta på...
Numera tycker man dygnet har vart för kort varje gång man lägger sig, alla man inte har hunnit snacka med, skriva till, hängt med, att man inte har gjort tillräckligt många roliga saker, är sådant skaver å irriterar psyket...
Det är sämst att inte dagarna har ett par timmar till, veckorna ett par dagar till, åren ett par veckor till... Trots det ser man samtidigt ändå fram emot "framtiden" som fan...
Livet är jäwligt ineffektivt helt enkelt...
Va det bättre förr eller var man bara yngre och glorifierar sina minnen?



"Man lever och lär så länge man lever och är här..."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0